Förlorad Lyrics

Plågad av den existens jag bär
vandrar jag likt en skugga fram i natten.
Fram längs den svarta stig vars väg leder mig till
depressionens frusna land.
Bakom mina steg, tunga av meningslöshet,
vissnar allt liv och förblir dött
för djupt i mitt sinne regerar
den hatiska längtan som strävar efter dödens hand.
Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte
djupt i den svarta spegel jag bär.
Jag har stirrat in i den med livlösa ögon.
Jag har bemött min egen själ.
Jag är förlorad i ett hav av mörker.
Jag driver hjälplöst fram i dess dimma.
Jag hör endast ett ord eka i mitt sargade sinne
och ordet är "farväl".

Fölorad under livets mörker.
Den mörka sidan av sinnet.
Förlorad under livets mörker.
Vars klor krossar mitt hjärta.
Förlorad under livets mörker.
Blott en skugga utan hopp.
Förlorad under livets mörker.
Fylld med enbart smärta.

Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt
närmre stupet där liv eller död besannas
och vid detta ögonblick balanserar jag på kanten
likt en dansös på tunnaste lina.
Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan.
Tar på min själ med sin gudomliga kraft.
Som en vind svepte han genom min kropp
och döden tog mig i armarna sina.
Under en mörk himmel förstod jag att det var det
liv jag har som födde den död jag kände
och med vidöppna vener lämnade jag dess plåga.
Under en mörk himmel insåg jag att det var liv
jag bar som var tvunget att dö
och med vidöppna vener släckte jag dess låga.

Written for WoI by M. Olsson