Förevigad Lyrics

Ändlösa vidder av den mest trolska urskog
Dess omfång behagar både blick och sinne
Spår dit ingen mänska på länge har färdats
Dit jag vandrar för att finna mitt inre lugn

Sen länge hämmad av andras bojor och trolöshet
Söker jag min fristad i dessa isolerade domäner
Där skall jag leva och vörda den jag skattar högst
Kreationens moder och väverska, min ledstjärna

Varsamt viker jag bort både snår och grenverk
För att urskilja vad som döljer sig i lundens barm
Rinnande bäckar, slingrande stigar, stenformationer
Stimulans och inspiration erbjuds att vakna ur sin dvala

Din visdom kan ej tämjas av andras lystnad
Din skönhet bleker allt stöpt av människohand
Din grymhet skall tillintetgöra de utan vördnad
Din rättrådighet skall alstra den slutliga balansen

Då dagen kommer skall även jag möta mitt öde
Då ditt tålamod ej längre orkar bära våra felsteg
Föreviga mig då din obarmhärtighet drar fram
Tälj mig ur trädets stam, hugg mig ur bergets inre