Buren av loppor Lyrics

Buren av loppor

Jag kisar upp mot solen men finner ingen värme
En kyla har i min lekamen funnit en boning och gjort den stel
Ej finner jag svaret i dess strålar, på varför min hud är fläckad av märken
Mörkare än jorden som vi plöjt, som gett oss liv

Och månen skänker ingen kyla, fast jag tillber den i natten
Demoner har i mitt inre släppt lös en eld
När jag gråter ut min ångest och skriker ut min ilska
Följer en hosta färgad utav blod

Genom krig och slag har tusentals dött
Med och mot den här som stoppats vid muren
Men den förgörande kraft som människan bär
Är i ynkedom ställd mot den som av loppor är buren

För de som gömmer sig väntar banemän tre
En är redan ibland dem - den tärande svälten
Den andra bultar på porten, med vapen i sårad hand
Stucken av den tredje som snart skall falla från himlen
Ur de döda stiger döden

Ty av luft och vindars kraft
Driven ut mot havets slut

Förd av vågor in mot hamn - ej en hand mot rodret, ej en fot mot land
På bryggan endast råttor som maniskt ilar fram

Svart vår tid, begravd i sot - diger blev syndens bot
I eld tillintetgjord - vår bön blott tomma ord

Smuts är allt vi är allt vi äger och förtär
Snaran likt en gloria vi bär

Så som råttan, så ock människan - inför sitt öde lika vek
Hysteriskt trampar hon sin nästa - ett blint, planlöst svek

Med huvuden sänkta mot marken och klockor som klämtar i skyn
Vi stirrar neråt i graven, där vi snart ska omfamnas av dyn
Och givas vår eviga vila, frias från sjukdomens ok
Aldrig mer ledas av vare sig lögn eller bok

Skuggor lättar mot himlen och vingar hör vi slå
Vi ser kråkor som ätit sig mätta, vi ser rött mot fjädrarnas grå
Lik kantar vägarna där endast råttor och flugor tar sig fram
Stanken stiger mot molnen så regnet bär smaken av död

Men rik äro jorden och förblir efter vi dött
Bördig av all den näring den hämtar från vårt kött

Lugnet rår där livet frodas
Men svärtan väntar i varje vrå
Vad skiljer då en dag från den nästa?
Ty lugnet härskar där döden rår

Den skrud som döljer min skepnad är ej vävd av ditt minnes trådar
Där livet rår stiger ett mörker till sitt försvar
Och fåfäng som alla de andra ber du om nåd på nötta knän
Till en gud som aldrig fanns