Kom eld, kom regn Lyrics

Vågorna smeker längs skutans skrov
Deras svällande sus på mig kallar
Ner i djupet där allting förgås
Nu finns inget som kan få mig att stanna

Vinden viner och kyler min själ
Den fyller mitt ensamma segel
Med kursen mot havets oändlighet
Fjättrad och surrad vid reling

Vad kommer att återstå, när jag på min färd ger mig av?
Här fanns ingenting förut, enbart ekande tomhet, en pinande grymhet
Bara i drömmarnas flyktiga värld fick jag ro, med ett svar
På frågor som jag aldrig ville ställa, mig själv inför
Av dess innebörd

Tusentals löften lämnar jag bakom mig, lika brutna som viljan att leva
Det finns ingen mening att bära på dem
Det finns ingen orsak att sörja
Tusentals bördor lämnar jag bakom mig
Det finns ingen mening att släpa på dem ensam

Allena står jag vid rodret till slut
Och följer kompassens beslutsamma nål
Skär genom natten mot vinterns evighet
En början, ett slut, ett mål
Aldrig mer skall solen gå upp
Lanternan skall för alltid brinna ut
Det enda ljuset är himlen som står i brand
Det har kallat på mig, det har gett mig sin hand

Jag har inget kvar att dölja
Mitt enda plagg är nu min hud
Som om någon skulle sörja
Som om det fanns en gud
Som om slutet var en början
Och döden ett förbud
Som om tystnaden var ljud
Och ljudet en benådning

Allena står jag vid rodret till slut
Och följer kompassens beslutsamma nål
Skär genom natten mot vinterns evighet
En början, ett slut, ett mål
Aldrig mer skall solen gå upp
Lanternan skall för alltid brinna ut
Det enda ljuset är himlen som står i brand
Det har kallat på mig, det har gett mig sin hand

Både bröd och byte skänker jag till er
Vårens varma vindar sänder jag till er
En möjlig led att färdas bereder jag för er
Bortom kartans gränser där väntar jag på er

När himlens portar öppnas, då ljuder åskans muller
Och den som slumrar vaknar, nu när världen skall gå under

Om äventyret lockar så har ni mig
Om era grödor ruttnar så har ni mig
Om vägarna är långa så har ni mig
Och om ni faller offer så är det för mig

Kom, kom eld
Kom, kom regn

En väldig flod skall komma som tornar över berg
Och världens alla murar skall åter bli till sand

Vågorna skall skölja med kyla och med salt
Oceanen den skall täcka det som förut varit land

Kom, kom eld
Kom, kom regn

Mörkrets infall kom tidigt
I skyn lyste månen ny
Morgonens strålar gömdes bak dis
På en dag som just börjat gry

Skuggan från en ensam gestalt
Som sorgfylld och mätt mottog ödets oblat
Bredde sig ut på törnrosens bädd
Och blev ett med sorg och hat

Strandlinjens slipade stenar
Täckta med tång och vattnets salt
Utav vågornas svall och av tårars fall
Ifrån gråten av ett barn

Kom eld, kom regn, kom som en fiende, fall som en vän
Härda mitt pansar, vässa mitt svärd, göd nu upp den kropp som tomheten närt

Kom eld, kom regn, kom ge mig tröst i formen av hämnd
Skulden hos fadern som utgöt sitt blod skall ledsaga sonen likt en strömmande flod

Ditt svek var allt, allt du gav
En riven duk mitt ynka arv

Ett trasigt segel - ditt testamente
Ej ens en kropp för din grav

Vägen som ligger för mina fötter
Har stakats ut av ditt val
Men mina steg skall på den vandra
Utan stöd, utan lots

Människors anleten döljs utav din hägring
Vårens doft är ersatt av stanken från ditt lik
Platsen där jag bor har blivit till en spökstad
Maran sitter på mitt bröst och skrattar med din röst

Jag har inget mål - det var därifrån jag flydde
Ett himmelskt ljus jag sökte men brändes av dess sken
Helvetets eldar bleknar mot dess hetta
Låt mig nu förintas och slukas av dess glöd

Jag försöker skrika men får inte luft
Min puls är plötsligt så svag
Det är någonting som kryper i min kropp
Någon som lever, men det är inte jag

Av stoft är du skapad och stoft du förblir
Och efter ditt liv är det stoft som tar vid
Solen den lyser i likgiltighet
När valvet det brister och skyn faller ner
Jorden skälver av hornens dån
Och synden går nu från en fader till son

Kom eld, kom regn, kom tillbaka, kom återigen
Vinden drev mig till mitt fördärv, jag vilar nu i en flammande härd